onsdag 8 december 2010

Sabines & Jias resdagbok

Torsdag 2 december 2010

Vilken dag! Efter nio timmar på väg är vi äntligen framme. Idag började nämligen Jia och jag våran resa som ska leda oss först till Islands huvudstad Reykjavik och sedan vidare till London. Första dagen kändes mer som en mardröm än semester. Halv fyra på eftermiddagen skulle vi har träffats i T-Centralen för att åka tillsammans till Arlanda. Men det blev inte så. På bussen mot Slussen kom jag nämligen på att jag hade glömt mitt pass hemma. Typiskt mig! Det är alltid någonting som går fel när jag reser. Antigen missar jag mitt flyg, tappar min biljett eller min resväska går forlorad. Jag rindge i alla fall Jia för att berätta vad som hade hänt och för att säga att jag skulle träffa henne på flyplatsen. Hon blev så klart lite stressad, inte det bästa för en kvinna som är med barn. Men vad skulle jag ha gjort? För att kunna hinna med flyget var jag tvungen att ta en taxi till Arlanda. Jag vill inte ens tänka på alla fina saker, som jag skulle ha kunnat köpa med dem där pengarna, som taxin svalde. Klockan fem kom jag i alla fall till flygplatsen och med lite oförskämdhet när det gäller köer hann jag med vårt flyg,somgick 18:05. Vi flög via Köpenhamn till Reykjavik och 22:30 var vi äntligen framme. Gudskelov visade hotellet sig att vara bra. Vi hittade det på internet och litade bara på andras bedömningar. Men priset (335 SEK med frukost) och det centrala läget har övertygat oss. Ett litet tips  alltså till alla som någon gång kommer till Reykjavik, checka in på hotellet Björk.                       
Klockan är nästan tolv nu och vi är jättetrötta. Hoppas bara att morgondagen blir lite lugnare.

God natt.
Sabine & Jia

2 kommentarer:

  1. Åh vilken tur att du hann hämta passet! Jag avskyr att stressa när jag ska flyga. Jag har sprungit genom Shiphol (hur stavas det?) på 10 minuter med en bebis i famnen och en liten pojke på efterkälken, det var ingen rolig historia.

    /Philippa

    PS Jag gillar bilden!!!

    SvaraRadera
  2. Nej, det är verkligen inte roligt att vara sa stressad när man reser. Men efterat är det alltid en kul historia att berätta.

    Sabine

    SvaraRadera